Månadsarkiv: februari 2014

I samma sekund som min syster dog upphörde en del av mig att existera. Eller rättare sagt delar av mig upphörde att existera. Vissa av dem försvann för alltid. Andra för en kort stund. Några saknas fortfarande men kommer förmodligen att komma åter. … Fortsätt läsa →

Det är måndag. Sista måndagen i februari. Jag står vid ett övergångsställe. Klockan visar lunch, ute är det soligt och slaskigt. Faktiskt rentav vårväder, man tror nästan att det är april. Fast det bara är februari. Vanligtvis brukar februari vara … Fortsätt läsa →

Efter några dagar med strimmor av ljus närmar sig mörkret. Det hopar sig. Jag känner att det är på intågande. Jag vet inte hur jag ska hejda det. Hjälp! Vad ska jag göra? Jag vet dock redan svaret. Det går … Fortsätt läsa →

Testar svarta byxor med blommor på. Står länge i provhytten och tvekar. Blommiga byxor är kanske inte min grej? Ropar till Mr Martin att han ska komma och titta. I samma sekund som han sticker in huvudet i provhytten utbrister han … Fortsätt läsa →

I torsdags slocknade ljuset. Jag var helt oförberedd och hann inte ens dra ett andetag innan tårarna kom. De rann nedför mina kinder och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Mentalt alltså, fysiskt gick jag på toaletten och … Fortsätt läsa →

När vi var små spenderade jag och min syster mycket av vår tid hemma hos mormor och morfar. De bodde nära oss, faktiskt på promenadavstånd, och vi har haft en nära relation ända sen födseln. Mormor och morfar var en … Fortsätt läsa →

Det är en omöjlighet att vara sig själv en hel kväll. Eller ja, alltså, jag är ju mig själv såklart. Det är jag ju förstås. Men jag är inte på samma sätt som jag var förut. Det är liksom helt omöjligt … Fortsätt läsa →