Kategoriarkiv: Uncategorized

Ibland känner jag att den här bloggen stressar mig. Jag känner att jag borde skriva ett inlägg. För min skull. För er skull. För mitt egna minnes skull. För att inte glömma bort hur det är just nu. För att kunna … Fortsätt läsa →

Två år har gått sen Tove dog. Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg och sammanfatta de här två åren men jag har varken lust, ork eller behov av det. Livet tuffar på. Ibland finns det svarta stunder, ibland riktigt … Fortsätt läsa →

I slutet av 90-talet stack Tove en bok i min hand. Det var Axelssons ”Aprilhäxan” och min syster var nästan lyrisk över hur bra boken var. Vi har alltid haft en ganska åtskild smak vad gäller skönlitteratur. Jag gav den … Fortsätt läsa →

Sexhundratrettiotvå. I så många dagar har Tove varit död. Är det inte underligt så säg. Att tiden fortsatte att gå alltså. Att dagar kom och dagar gick. För jag minns så väl hur tiden stannande den där natten. Natten den … Fortsätt läsa →

Inledningsvis behöver jag upprepa mig en aning från ett tidigare blogginlägg. Jag ber om ursäkt för det. Under hela låg- och mellanstadiet sjöng jag i kör. Jag vet egentligen inte varför men antar att jag gjorde det för att det … Fortsätt läsa →

.. och ännu längre lär det bli. Jag vet inte varför men behovet att skriva försvann. Det bara upphörde att existera. Poff pang borta. Det är tyst i huvudet. Åtminstone så pass tyst att orden inte pyser över. Någon tror … Fortsätt läsa →

Rastlös. Jag har alltid varit av den rastlösa sorten. Jag får fort tråkigt när jag inte har någonting att göra. Det pirrar i benen. Jag vill inte sitta sysslolös. Det är inte så att jag inte kan vila. För det … Fortsätt läsa →

Märklig rubrik kanske. Först skrev jag ”Om att bära med sig de döda” men det känns inte riktigt som att det här inlägget enbart kommer handla om de döda så nu fick rubriken bli som den är. När gammalt blir … Fortsätt läsa →

Minns ni min vän Mr Javed? Mannen som tillsammans med sin fru och deras tre små barn flytt från tortyr, övergrepp och en säker död. Minns ni honom? Om ni minns honom så vet ni sedan tidigare att han fick avslag … Fortsätt läsa →

Jag trodde inte att jag skulle överleva Toves död. När jag satt där i soffan den 3:e november och väntade på besked från sjukhuset förstod jag, allteftersom klockan tickade förbi i två hela timmar, att sjukhuspersonalen inte hade kunnat rädda … Fortsätt läsa →