Allhelgona eller Halloween? Vadå ”eller”?

Allhelgona eller Halloween? För mig personligen går de två alldeles utmärkt att kombinera. För kulturkrockar är sällan (aldrig) av ondo. Tänk så underbart det är att bo i ett land där våra barn kan gå fritt mellan husen! Mina egna flickor är för små för att gå men jag tycker det är helmysigt med alla andra barn som knackar på vår dörr och ler brett bakom sina masker. Vilken ynnest det är att leva i ett fritt land, ett land som dessutom välkomnar andra länders och kulturers traditioner!

Allhelgona möter Halloween. Jag har svårt att se konflikten i det hela. Två saker är jag dock helt säker på redan så här under lördagskvällen:

1. Det är mycket mysigt att skära i en pumpa tillsammans med en förväntansfull femåring. Hennes glädje när vi sen tände ljuset och ställde lyktan på altanen var svårslagen. Tänk vad lite som krävs för att göra henne så glad!

Min och Junis ljuslykta. Jag var förvånad över hur svårt det var att skära i färsk pumpa!

Vi tänder ljuset i pumpan som Juni längtat efter att få tillverka.

2. Mitt års utan tvekan sorgligaste helg är samtidigt kyrkogårdarnas allra vackraste. Det är fruktansvärt, ja faktiskt rent vidrigt, att ha sin syster flera meter under jorden. Att se hennes namn på en gravsten och veta att hon aldrig kommer levande därifrån, det skär i hela mig att se det. Samtidigt är det en tröst att möta andras sorg, som i dag i form av tusentals ljus på kyrkogården.

Ett år senare känns det fortfarande lika overkligt att Tove ligger under den där stenen.

Skogskyrkogården sen eftermiddag den 1:a november. Så sorgligt men samtidigt så ändlöst vackert!

Allhelgona och Halloween. Jag tänder ljus för min syster. Senare under kvällen knackar grannarnas glada barn på vår dörr och visar upp sina läskiga kostymer. Jag har förstått att många anser att dessa två högtider krockar högst olyckligt. Det är givetvis okej att vi tycker olika om den saken. För mig personligen är denna krock ett bevis på att döden och livet faktiskt går att förena. Om vi tillåter det, vill säga.

/Mrs Martin, 1:a november 2014.