En tung svart onsdag vände faktiskt mot mer grå. Pasta och räkor i soffan framför film. Vi äter aldrig i vardagsrummet sen barnen kom men just i kväll sover de hos mina föräldrar. Och då passade vi på. Middag i soffan. Framför en film. Vi pratade inte. Vi grät inte. Vi bara tittade på film. Och det spelar ingen roll att jag inte lyckades koncentrera mig. För vi tittade. På film.
Dessutom kom Svenska Turistföreningens årsbok idag. Jag har aldrig tidigare fått den och jag vet inte varför jag fått den idag. Den var adresserad till mig! Och ja. Blir det svårt att sova i natt så har jag ju nu den perfekta läsningen för att somna gott. Nästan 200 sidor. STF:s spännande årsbok – en årsbok genom tre sekel! Den är säkert fantastiskt bra. Som sömnpiller alltså.
Ursäkta ni alla STF:are som läser detta. Jag förstår att årsboken är spännande för er. För mig är den dock en tröst om natten blir sömnlös. Dess uppenbarelse i brevlådan fick mig faktiskt att dra på smilbanden.
Och vet ni? Jag har rätt att dra på smilbanden. Även om min syster är död. Även om den här onsdagen är på gränsen till ogenomträngligt grå. Jag har rätt att dra på smilbanden.
Och tänk. Kanske kan livet gå ändå.
/Mrs Martin, november 2013.
Klart du har rätt att dra på smilbanden fastän din syster är död. Du har rätt att le, skratta och vara lycklig. Det betyder inte att du saknar din syster nå mindre eller att du inte är ledsen i själen. Bara att du lever vidare. Det tror jag nog hon hade velat också.
Kram
Kram på dig Åsa! Och tänk vilken tur jag har som ingår i Sveriges tokigaste junta. Det är liksom omöjligt att inte skratta när vi ses. Stor kram!
Kramar till dig!
Din kämparanda behöver du verkligen nu.
Det är härligt att se att du svänger i nyanserna av grått och förmedlar det.
Förra inlägget läste jag och la det i min ordlösa hög.
<3
Det är verkligen en bergochdalbana. En morgon kan vara vidrig, samma dags eftermiddag kan vara ganska bra. Det varierar mellan svart och grått i en snabb och svängande skala.
Jag hoppas så att det svarta lättar efter fredag. Jag hoppas det så innerligt.
Fredagen kommer att bli tung, väldigt tung. Det blir så definitivt. Men sedan kan det faktiskt börja ljusna lite grann. Det fortsätter säkert att gå upp och ner, men det kommer att lätta så småningom. Jag lovar dig att det mörkaste mörka kommer att dämpas och du kommer att kunna släppa in ljuset i ditt liv igen sakta men säkert. Kramar /Annika
Jag hoppas du har rätt angående ljuset. Vi behöver ljuset.
Stora kramar till dig Annika!
Det säger både min förhoppning och min erfarenhet… Precis som Annika W skriver.
Alltså att det svarta långsamt lättar efter fredag. En ny era startar. Det är vad alla måste förhålla sig till. Och förlika sig med.
Tufft men nödvändigt.
Kramar!
Tufft men nödvändigt. Morgondagen måste vi igenom. Något alternativ finns inte. Jag vet. Men det smärtar så.
Kram (Mi-) Rakel!
Vet du Tina, jag har aldrig träffat din syster så jag kan ju inte säga med säkerhet, men jag tror att hon skulle kick your ass om du slutade vara du.
Och du är glad! Inte just nu förstås, just nu är du i en tung och hemsk situation i livet, men i vanliga fall är du glad! Å skratta det får man!!!
Love you
She sure would! <3
Kramar till dig. Mamma och tjejerna sover gott men det gör inte jag.
KRAM! Sömnen kommer åter. Jag hoppas redan i natt.
Hej o välkommen till bloggvärlden:) Skönt att kunna skriva av sig.Det kan lätta på trycket man bär inom sig. Visst får man le även mitt i all tragik som ni är i just nu. Jag lider med er. Kram fr Deciree. Vän till dina föräldrar
Hej! Dig har jag hört mycket gott om. Faktiskt riktigt mycket gott om! Tack för fina ord och för din vänskap med mina föräldrar. Hörde att ni haft en fin men sorgsam söndag.
Stor kram!