Sen min syster dog är det många stunder som har varit nästintill outhärdliga. Ibland hela dygn, särskilt under de första två veckorna. Fortfarande kommer nattsvarta stunder över mig, ibland håller de i sig ett helt dygn (eller ännu längre) medan det andra gånger handlar om stunder av svart svår sorg som sedan ljusnar och antar en mer grå ton. De svartaste stunderna är helt vidriga och jag tror då på fullt allvar att jag inte ska klara det här. Att jag inte ska kunna ta mig vidare. Att jag faktiskt ska sluta andas.
Hur som helst. När detta nattsvarta kompakta nästan kvävt mig har jag endast och enbart fokuserat på att andas. Livet har bara handlat om det. Att andas. Som jag skrev i inlägget med rubriken ”All we can do is keep breathing” så har det ibland inte funnits några alternativ. Det enda som har gått att göra är att andas. In och ut. Ibland har det behövts stor fokusering för att lyckas med ens det. Lyckas med att andas. Så smärtsamt har det varit. Detta precis så som jag avslutade gårdagens blogginlägg när jag beskrev bilresan efter begravningen:
”Så rullar vi iväg. Mot minnesstunden. Mot livet. Det nya livet, det utan min syster. Det enda jag gör är att andas. Och för tillfället räcker det gott och väl”.
Ni är många som har skrivit och sagt just detta till mig. Att jag ska andas. Ett andetag i taget.
När nätterna blir för svåra får jag ett enormt behov av mänsklig kontakt. När barnen och Mr Martin sover och jag ensam ligger vaken. Då söker jag kontakt. Mänsklig kontakt. Jag söker den febrilt.
Ni är många som är vakna nattetid. Vilken oerhörd tur för mig! Några av er tycker, liksom jag, om att spela wordfeud. De mörka moln som hopade sig just i natt, natten efter min systers begravning, skingrades tack vare just en wordfeudmatch. Det blev min tur och jag la ett långt ord. Och sen fick jag sju nya bokstäver. Sju nya bokstäver som var mina att spela. När jag fick bokstäverna fick jag läsa dem två gånger innan jag förstod vilka bokstäver jag faktiskt fått. Och sen tappade jag andan.
Jag tror inte på Gud på det sätt som gårdagens präst gör. Jag delar inte den idé som ödesanhängarna gör. Och slumpen finns inte. Det är jag helt säker på. Men jag tror att det finns något där ute och mina sju nya bokstäver stärkte min tro.
För bokstäverna jag fick var följande: VIANDAS
Vi andas.
Vi. Andas.
Vi andas
Kanske betyder det ingenting. Kanske hade jag fått de bokstäverna oavsett. Jag har nog spelat 200 matcher wordfeud. Drygt. Så varför får jag just dessa bokstäver just nu?
Syster. Jag vet inte var du är. Jag vet inte om du kan kommunicera. Men om du kan det så ja, då har du rätt.
Vi andas.
Underbart och märkligt på samma gång. Underbart om kommunicering sker och märkligt med just de bokstäverna.
Vi andas. Ja det gör vi./Mams
Visst är det märkligt? Och skönt. Och tröstande.
Vi andas, mamma. Vi andas. <3
Jag tror faktiskt på att de som har gått över till den andra sidan kommunicerar med oss på olika sätt. Kanske var det din syster som ville påminna dig om att just andas
Jag tror som du och hoppas att vi tror rätt!
Så märkligt o faktiskt vackert. Gud eller inte?? Det finns flera personer som är mottagliga för andevärlden o energier….många exempel på andars försök att nå fram till oss och oftast förstår de flesta av oss inte…. Att vi inte förstår andarnas språk är väl inte samma sak som att de inte försöker nå oss …..eller???…
Ja, vem vet? Kanske Gud. Fast vi inte är direkt polare. 🙂
Tina, du skriver så bra fortsätt med det, är nog din livlina nu även om du alltid gjort det förstår jag, kommer att följa dig, när jag läste i går om dig o din bror, vilken fin känsla, ta vara på den, den kommer att vara ännu viktigare nu, tänker på er alla i familjen, Tove kommer att vara med er, men på ett annat sätt. En dag i taget och andas, vi är många som tänker på er alla, funderar om jag kan göra nåt för Jonas o pojkarna, säg i så fall vad. Kram!
Om jag får rösta så röstar jag på mat. Åk dit med mat. Det är tungt att få vardagen att rulla när man befinner sig i det mörker vi är i nu.
Kram Ulla och tack för fina ord om mina texter!
Shit! Det var nästan lite för slumpartat för att vara en slump. Och varför skulle inte andarna kunna kommunicera via nätet, dom måste ju också följa med tekniken 😉
Haha! Ja, de måste också hänga med i tekniken. 🙂
Ja men jag sa ju att syster är med dig fortfarande.
Fast osynlig.
Som Mollgan!
Love you, puss
Åh, Molgan!
Puss på dig min fina vän! I love you to!
Åh vad berörd jag blev av ditt inlägg. Tårarna rullar, så fint. Tror inte man kan få ett bättre budskap oavsett vad eller inte man tror på. Det är svårt, jag vet. Men det går. En dag i taget… vi… andas… <3
Tack Kaxsen! För fina ord om mina texter och stöd. Stor kram!
Detta inlägg såg jag först nu. Satt kanske i ett plan till vinterhuset när du la ut det?
Klart det finns saker/händelser som vi inte kan förklara.
Dom blir kanske mer tydliga i stor sorg, där sinnen utmanas och sökandet efter mening tillspetsas?
Kanske?
Jag tror att allt finns där även i andra sinnesstämningar
Kram!