Dansfröken har blivit gammal

När jag var liten såg jag ofta Madicken. Ni vet, Astrids Lindgrens fantastiska saga om den kavata lilla flickan i ljusblå klänning och långt lockigt hår.  Inte sällan hade hon delar av det långa håret uppsatt i en tunn svans bakom huvudet. Den övre delen av håret samlades i ett band vilket gjorde att håret drogs undan från ögonen medan övriga håret ändå var utsläppt. En liten svans i ett långt utsläppt hår. Visst vet ni hur jag menar?

Under mina år som danslärare har jag koreograferat ett stort antal moderna stycken och inte sällan har just ”madickensvansen” varit återkommande som frisyr när mina koreografier visats på scenen. Det är en praktiskt frisyr att dansa i då den ger ett friare uttryck än den klassiska knuten samtidigt som det bitvis störande övre håret (och framförallt luggen) dras undan från ansiktet.

För ett par veckor sedan stod jag på scenen med ett gäng unga dansare framför mig. Vi repeterade och ljussatte mitt senaste stycke och efter en stunds arbete kom vi att fundera på vilken frisyr de unga dansarna skulle ha. Utan att blinka föreslår jag den klassiska madickensvansen. Blinkar gör även de unga dansarna, dock av förvåning, och frågan som följer känns som en lätt käftsmäll på dansfröken:

”Vadå madickensvans”?

Jag skrattar lätt och förklarar avslappnat att de ska ha samma frisyr som Madicken brukar ha. ”Ni vet, Madicken”?

De unga dansarna fortsätter titta oförstående på mig. Jag känner mig lite obekväm och skruvar på mig. När jag frågar (lite på skämt!) om de inte vet hur en madickensvans ser ut och svaret blir ett gemensamt och rungande ”Nej”? vet jag inte riktigt vad jag ska tro faktiskt. Hallå? Har ni inte sett Madicken?! Jag blir alldeles paff och lyckas illa dölja min förvåning. Med hängande haka drar jag samman mitt egna överhår i en liten tofs. Jag hinner dock inte vända ryggen till och visa hur en madickensvans ser ut innan en av de unga dansarna glatt utbrister:

”Jahaaa tjejer! Hon menar som Legolas har”!

Jag stannar halvvägs i rörelsen. Legolas? Sen när blev madickensvansen en legolassvans?!

Jag släpper ner håret och nickar instämmande samtidigt som jag känner hur rödfärgen sprider sig över kinderna. Året är 2014 och Madicken har bytts ut mot Legolas. När hände det här? Hur gick det här till egentligen? Jag känner mig mycket gammal, lite lätt omkörd och rentav tagen på sängen. Tiderna förändras. Minst sagt!

Den enda trösten i sammanhanget är när jag beklagar mig för min äldre kollega som svarar att Legolas för honom är en gammal travhäst. Då känns det lite lite bättre i mitt 34-åriga hjärta.

I morgon ska jag se Madicken med mina barn. Jag får väl muta med godis om de nu inte vill titta.

/Mrs Martin, 1:a december 2014.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.