Det är nu vi inte får tystna

Redan innan valresultatet landat i våra demokratiska knän haglar förklaringarna till detsamma. Svenska folket röstade si därför att det är så. Resultatet blir så därför att svenska folket tycker si. Den ena förklaringen efter den andra presenteras, antingen via media och då av så kallade experter eller via statusar på sociala medier och då av amatörexperter. Jag vet faktiskt inte vem som vet bäst men jag läser och ser att det finns ett stort intresse för att finna just förklaringar. Och förklaringar finns det gott om. Liksom ursäkter. Och analyser. Vi sitter i våra soffor med tomma blickar och stumma munnar. Alla undrar vi samma sak:

Hur kunde SD nå sådana framgångar?

Jag läser den ena förklaringen efter den andra. Att SD:s framgångar beror på missnöjesröster är den tveklöst vanligaste. Under hela valrörelsen har jag undrat vad detta missnöje är riktat mot? Vad är det svenska folket så missnöjda över? Jag förstår det inte. Istället undrar jag när vi egentligen ska våga se sanningen i vitögat och faktiskt släppa tanken på att samtliga röster på SD  är missnöjesröster och istället se det för vad det faktiskt kan vara. 12,9% av svenskarna har röstat på SD. Inte för att de är missnöjda utan för att de faktiskt anser att ett rasistiskt parti är bäst lämpat för att leda Sverige.  När ska vi våga tänka den tanken?

Att partiet har fått för mycket plats i media och på sociala medier är den näst vanligaste förklaringen. Inte heller här förstår jag resonemanget.

Den smutskastning som bedrivits mot partiet har varit till deras fördel – all publicitet är bra publicitet! 

Jag tappar hakan varje gång jag läser det. Blir lika förvånad varje gång jag får förklaringen i mitt knä. Det vänder sig faktiskt i min mage. För vad är alternativet menar ni? Ska vi andra sitta tysta och bara se på när detta främlingsfientliga parti stegar in i vår riksdag?

Jaja. Jag vet att några av er inte tycker att SD är ett rasistiskt parti. Jag har förstått att det gör era nätter enklare att sova sig igenom, om ni slipper ta till er vad ni faktiskt nyss har röstat på. Varenda en av er är kanske inte är rasister. Jag inser givetvis det. Men faktum kvarstår att ni har röstat på ett rasistiskt parti, det är ju den bistra sanningen. Och vad ska vi andra göra åt det? Klappa er på axeln och delta i 2014 års tveklöst största lögn? De flesta föräldrar vill att deras barn ska lära sig att stå för vad de har gjort. Vad jag önskar att ni som röstat på SD kunde göra detsamma.

Åter till debatten om det utrymme SD fått i media och sociala medier. Det ropas hej vilt nu att ”all publicitet är bra publicitet”. Jag håller inte med om det. Jag tror inte på det. Hur jag tänker? Jag tänker att de farligaste argumenten är de som får stå oemotsagda. Det är liksom ingen hemlighet att SD bygger hela sin politik på främlingsfientlighet. Det står klart och tydligt i deras partiprogram. Läser man det i sin helhet och verkligen tar in var de ska hämta sina ekonomiska möjligheter ifrån blir bilden glasklar. SD vill utesluta. Vända ryggen till. Överge och svika. Sverige ska bygga sin välfärd på att vända andra människor ryggen till, åtminstone om SD får bestämma. Vi ska stänga våra gränser avsevärt mycket mer än vad vi redan gör. Förnedra och överge.

Jag stannar upp vid ordet utesluta. Under valrörelsen har SD i nästan en hysterisk takt uteslutit den ena rasisten efter den andra ur partiet. Media har grävt och media har funnit. I den blåsippefärgade dyngan har man stött på den ena främlingsfientliga politikern efter den andra. Vissa gånger har SD uteslutit dessa. Man har försökt att rensa upp men inte lyckats stänga dörrarna. Inte i närheten har man lyckats stänga dörrarna. Ett enkelt synande av partiets sömmar räcker för att finna mer dynga.  Mer fientlighet. Mer rasism och mer historia. En historia som Europa skämts över under de senaste 70 åren.

Och visst är det märkligt ändå att det parti som bygger hela sin politik på att stänga ute andra människor inte ens lyckas stänga ute rasisterna ur sitt eget parti? Detta trots att det är precis vad de påstår att de vill. Rasister vill stänga ute rasister. Jag förstår det inte men inser att jag heller aldrig kommer att förstå. Varken partiet eller deras sympatisörer.

Experterna hemma i sofforna försöker analysera. Förklara. Hitta orsaker.

Vi andra har gett SD för mycket utrymme. Vi har gett dem för stor publicitet. All publicitet är bra publicitet!

Omvärlden har en gång valt att vara tysta. Vi icke rasister har en gång tagit reda på hur det är att vara tysta. Kommer ni ihåg? Har ni läst om det i historieböckerna? Den tystnaden hade ett mycket högt pris. Både för oss som teg men framförallt för dem som var i fokus för hatet. Tystnaden slog ofattbart hårt mot dem som var fokus för hatet. Tystnaden vann inte. Den segrade inte. Detta därför att hat inte botas med tystnad. Hat går inte att tiga ihjäl. Fördomar går inte att tiga till döds. Vi kan inte tiga rasisterna till tystnad. Det enda vi kan göra är att tala. Och det är nu vi ska tala. Det är nu vi ska resa oss upp och öppna våra munnar. Det är nu vi ska ta fram argument, omtanke och empati och förklara hur och vad vi menar. Det är nu vi ska höja våra röster och belysa vikten av ett mångkulturellt samhälle. Nu om någonsin måste vi tala, både vi som redan talat och vi som suttit tysta. Nu kan vi inte tiga mer. Vi har inte råd att tiga mer.

Stå upp för mångfalden! Stå upp för öppna gränser och ett välkomnade Sverige! SD når enorma framgångar det här valet, det råder liksom inga tvivel om det. Men vi andra kan bättre. Vi andra vet bättre.

Det talade ordet är sällan farligt. Tystnad däremot kan vara rent förödande.

Låt oss tala.

/Mrs Martin, 14:e september 2014.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Det är nu vi inte får tystna

  1. Maggan skriver:

    Du har så rätt Tina! Bra rutet!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.