Tacksamhet

Tänk att i går kom den. Den där andra dagen med fullständig lyckokänsla under hela 24 underbara timmar. För andra gången sen syster dog fick jag uppleva en hel dag av glädje. Jag vet inte om det berodde på att min lektion i jazz blev en succé, min onda axel till trots, eller om det berodde på att barnens kvällslektioner i dans startade om efter sommaruppehållet? Kanske berodde det på att femåringen fortfarande ratar det traditionella könsrollstänket och helt på egen hand valde svarta och blå gummistövlar istället för rosa? Kanske berodde det på Mr Martins breda leende när han meddelade att vi (nåja) har köpt en ny bil? Kanske berodde det på att det var måndag. Kanske berodde det på alla skratt med mina fantastiska kollegor. Kanske berodde det på något kemiskt i min hjärna? Jag vet inte. Men gårdagen var faktiskt fullständigt underbar. Dagen i dag har inte varit så pjåkig den heller. Det finns lyckliga dagar. Trots att jag lever i mitt nya förbannade systerlösa liv så finns det lyckliga dagar. Jag är så oerhört tacksam över just det.

Tacksamhet. Det gäller att uppfatta känslan när den infinner sig. Ta fatt i den. Ofta ligger den helt dold i vardagliga ting, alldeles omöjlig för oss vanliga dödliga att se. Jag försöker fokusera. Hitta den. Se den. Den där tacksamheten. Och det är mycket jag är tacksam över. Det är mycket jag är tacksam över, utöver mina fantastiska vänner och min underbara familj. Det gäller bara att uppmärksamma det.

* Offentlighetsprincipen och yttrandefriheten. Kombinerar man dessa två kan man åstadkomma underverk. T.ex. i en slitsam process gentemot ett försäkringsbolag som man inte tycker sköter sig som de ska.

* Mina krusbär. Herregud så goda de är.

* Mitt jobb. Måndagmorgon 8:15 står jag på dansgolvet och rullar för första gången den här veckan ner.  Samtidigt ler jag så kinderna värker när jag tänker på att det inte är veckans sista nedrullning. Det är en magisk känsla, det där veckans första nedrull. Endast dansare förstår nog hur jag verkligen menar och känner.

* Att vi äntligen har tagit tag i husletandet på allvar. Jag hemnetknarkar och njuter av varje minut. Mr Martin tittar på nybyggnationer. Vi har helt olika mål och skrattar så vi gråter när vi fantiserar om hur tokigt det kan bli om vi lyckas kombinera dem båda.

* Hösten. Pelargonerna flyttar in medan alla andra sommarblommor går en säker död till mötes. Jag lägger dem i komposten där de blir till jord. Min systers kropp är också jord. Allt ingår i kretsloppet. Kretsloppet som väcker liv i det som dött. På något sätt finner jag tröst där jag står vid komposten. All energi varar för evigt. Det tvistar inte ens de lärda om.

* Mitt hemma-hos-kompis-kokade-äppelmos som en dag helt plötsligt stod i mitt fack på jobbet. Mitt egna äppelträd har dött och jag har ätit köpesmos ett tag. Hemma-hos-kompis-kokat-äppelmos är tusen gånger godare och förgyller mina frukostar. Dessutom värmer det hjärtat lite extra.

* Min vardagsrumsmatta som ligger där så ensam. Det är länge sen jag låg på den och bara andades. Den finns där och väntar om jag behöver den men just nu behöver jag den inte. Jag har liksom fullt upp med att göra annat samtidigt som jag andas. Som att skratta, för att nämna ett exempel.

* Sömnen. Den trilskades ett tag i somras men har åter infunnit sig. Att inte få sova är tortyr. Det gäller vare sig man har sorg eller inte.

* Min systers barn. Ett sms från den äldsta gör hela min dag. Underbara ungar (tonåringar)!

* Barnens kompisar. Vi fyller bilen på förskolan och steker plättar för glatta livet. Vilken lycka!

* Oves grillspett. Jag kommer få problem med att hålla vikten men det struntar jag i. Jag visste inte att grillat lamm kunde smaka så gott. Jag visste nog inte att grillat kunde smaka så gott!

* I-landsproblemens fortsatta frånvaro. Visst hade jag hellre valt att ha dem kvar allihopa tillsammans med min syster. Men nu är det inte så och i-landsproblemen fortsätter i stort sett att lysa med sin frånvaro. Dessutom har jag accepterat att omvärlden har kvar sina egna i-landsproblem. Jag har inte längre några problem med andras problem. Och tur är ju det för ett värre i-landsproblem än att just störa sig på andras i-landsproblem existerar knappast.

* Att jag tappade min iPhone i golvet så den gick sönder. Hade den inte gjort det hade jag aldrig testat ett annat märke. Vilken tur att jag dessutom träffade M och M och därmed fick en verklig chans att både testa och utvärdera.

* Min svägerskas bebis i magen. Jag ska bli ”moster” igen. Det är så jag får gåshud bara jag tänker på det.

* Valet i höst. Jag är så tacksam över att leva i ett demokratiskt land. Det är en sann förmån och orsak till äkta lycka att faktiskt få rösta.

* Att jag har slutat tycka om OLW:s starka chips. De höll på att bli min hälsas undergång.

* Skorean! Say no more. Tjohooo!

* Blåbär. Förgyller vilken vardag som helst.

* Sol på min kind. Förgyller vilken vardag som helst.

Jag skulle nog kunna fortsätta i all evighet men det har jag inte tid med. Jag ska duscha, klä på mig, pussa på barnen och sen cykla till E och världens bästa junta. Jag ska leva livet. Det gäller att passa på innan mörkret kommer igen. För det kommer att komma igen. Jag är så väl medveten om det. Men just nu är det ljust.

Och jag är tacksam över det också.

/Mrs Martin, augusti 2014.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Tacksamhet

  1. Pingback: Så blev mitt första år av sorg | MrsMartin.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.