Kalaslycka!

Om en vecka fyller vår sexåring sju år. Vår kloka, påhittiga, driftiga och pysseltokiga tjej. Var tar tiden vägen liksom?!

I dag vankades det kalas. Maskeradkalas, närmare bestämt. Det är två veckor sen inbjudningskorten gick ut och sedan dess har livet varit en enda lång väntan. Det är jobbigt att vänta när man är liten. Jag minns så väl hur det var. Så äntligen till slut kom då dagen D (eller dagen K, som i kalas, ska det kanske vara).

10443679_10152475094502346_1816144481_n

Vi hade tur med vädret!

 

Vid tretiden börjar det rasa in kompisar. Inte mindre än 13 stycken och vår stora altan fylls av häxor, prinsessor, cowboys, pirater, katter och en spiderman. Alla verkar laddade till tänderna och efter typ tre och en halv sekund sprider de sig som lämlar över gräsmattan.

10474451_10152475094492346_623094104_n

Dagens huvudperson!

De där kompisarnasomärfamilj stannar kvar och hjälper till. Vi grillar hamburgare och parisare och barnen äter på vår altan. Alla är hungriga och vi är sex vuxna som klickar dressing och ketchup och langar bröd och ost och sallad och hamburgare och parisare på löpande band. Barnen myser på picknickfiltar och söker skugga från solen mot altanens breda räcke. Vi öser upp glass i prickiga muggar och barnen står på led och väljer om de vill ha chokladsås, kolasås eller båda två. Det är ett roligt kalas och vi avslutar med lekar på baksidan. Två och två knyts benen ihop och sen ska de springa rakt fram, runda Mr Martin (som dagen till ära är utklädd till älva) och därefter springa tillbaka. Kompisarna hejar på varandra och klappar i händerna och vi skrattar och har roligt. Solen skiner och sommaren är varm. Jag är också varm.

 

10428944_10152475094507346_685892575_n

Kalasets två femåringar sprang utan problem med hopbundna ben. Vilket teamwork!

Hej hej säger vi!

Hej hej säger vi!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet att många tycker det är jobbigt med barnkalas. Att det är ösigt och livligt och påfrestande. Jag respekterar givetvis den känslan men instämmer inte för en sekund. För vet ni vad lycka är? Vet ni vad lycka är för mig? Det är att mitt barn har kompisar. Att mina barn har vänner. Förstå vilken glädje i livet att ha vänner som man tycker om och som tycker om en tillbaka! I takt med att ljudnivån stiger sprider sig en värme i mitt bröst. Vår gräsmatta sprakar av sjuåringsenergi och jag kan nästan inte andas när jag tänker på vad den här dagen betyder för min snart sjuåriga dotter.

Vi sätter på musik ute på baksidans balkong och prinsessorna, häxorna, spiderman och katterna dansar på vår gräsmatta nedanför. De lekar Fångar på fortet och hoppar i studsmattan. Inne i lekstugan lagas det grässallad och då och då kommer någon in för att tanka vatten.

Det finns vägar upp ur dalarna. Visst finns det vägar upp ur dalarna och det gäller att ta tag i dem när de väl visar sig. Att ordna ett maskeradkalas är bara en av alla vägar uppåt. Och lycka är att ens barn har vänner! Likväl som att lycka är att ha egna vänner.

I dag är en bra dag. I dag är en riktigt bra dag.

Just i dag är dagen bra.

/Mrs Martin, 15:e ju

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Kalaslycka!

  1. magda skriver:

    Åh så underbart härligt! Trots att jag inte var där känner jag glädjen och värmen sprida sig i bröstet vid tanken på alla härliga barn! Balsam för själen och solsken i hjärtat! Stor kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.