Europa behövde inte den bästa låten

Eurovision Song Contest. Vilken fest! En folkfest, familjefest och musikfest. En musikfest som både enar och delar Europa. Mest enar. På arenan och hemma i sofforna samlas människor och tittar och lyssnar. Gissar på vilket bidrag som ska vinna. Hejar på sitt eget lands bidrag men också på andras. Lyssnar på musik man aldrig tidigare hört och kanske aldrig kommer lyssna på igen. Men vi enas. Vi debatterar. Vi blir berörda.

Vissa bojkottar tävlingen totalt. För att det inte går att tävla i musik. För att det är en jobbig tillställning att titta på. För att det är dålig musik. Smaken är som baken. Personligen älskar jag Eurovision. Jag fullkomligt älskar det! Både för själva showens skull men också för den debatt den faktiskt skapar. Var Polens bidrag sexistiskt, ironiskt eller en hyllning till kvinnan? Vad är det med Italien? Saknar de romarriket eller vad? Varför sjöng Frankrikes sångare om mustascher men visade själv upp en naken överläpp? Var det verkligen rätt av publiken att bua åt Rysslands bidrag och var hade Sannas takhängda prismor tagit vägen? Eurovision ställer många frågor. Vi i vår familj har nu under morgonen också debatterat tävlingen och vi är inte överens om allt även om vi tycker lika om det mesta. Tänk att en musiktävling kan engagera så. Tänk att en folkfest kan engagera nästan ett helt Europa! Fantastiskt vad lite musik kan göra.

Conchita Wurst. Kvällens stjärna. Kvällens drottning och kung på en och samma gång. En hen med vacker klänning och trimmat skägg. Debatten rasade redan innan semifinalerna. I Ryssland och Ukraina skrevs protestlistor för glatta livet. Hemma runt de svenska köksborden lades pannorna i djupa veck – är han en han eller en hon? Är han en han? Men vill vara en hon? Eller är han en han ibland och en hon ibland? Kommer hen vinna för låtens skull eller för showens skull? Har han skägget för att vinna? Vad är det för fel på honom? Är det fel på honom? Det är inget fel på honom va? Har någon verkligen lyssnat på låten eller har alla bara sett hans skägg? Hennes skägg. Jag menar hens skägg!

Personligen tyckte jag att Maltas bidrag var det bästa. Om jag ska värdera själva musiken i första hand alltså. Jag har spelat ”I’m coming home” hela morgonen här hemma i köket. Om och om igen. Vilken härlig låt! Om jag däremot ser till budskapet så tycker jag dock att rätt låt vann trots att den i mina öron bästa låten inte kammade hem pokalen. Conchita lyckades nämligen förmedla det budskap som jag tror att Europa är i störst behov av att höra just nu. Ett budskap som säger att  gårdagens seger inte ­bara är en seger för Conchita själv utan också en seger för alla oss som tror på en framtid som innehåller fred, kärlek, tolerans och acceptans. Ett Europa som inte accepterar förtryck. Ett Europa som inte accepterar våld. Ett Europa som både välkomnar och stödjer människor för precis dem de är. Alltså människor. Oavsett vi har klänningar, skägg, både och eller inget av det.

Jag tycker inte att den bästa låten vann men jag tror inte heller att Europa behövde att den bästa låten skulle vinna. Jag tror att Europa behövde det bästa budskapet. Europa behövde att det bästa buskapet vann. Europa är i behov av att bästa budskapet vann. Oavsett om politik har i tävlingen att göra eller inte.

Europa behövde inte den bästa låten. Europa behövde det bästa budskapet.

Rätt låt vann.

 

/Mrs Martin, 11:e maj 2014.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Europa behövde inte den bästa låten

  1. Jeanette skriver:

    Rätt låt vann. Och det är nog första gången jag säger det. En seger så mycket större än Eurovision Song Contest. ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.