Jag mjuknade till slut

I går kom det. Det första migränanfallet i mitt nya liv. Det första migränanfallet i mitt systerlösa liv.

Det kom helt oväntat. Med tanke på hur ofantligt hög min stressnivån har varit under det senaste halvåret har jag flera gånger tänkt att den ska komma. Migränen alltså. Tagit helt för givet att den ska slå till när som helst. En fredagskväll framför tv:n. När vi sitter i bästa kompisarnas kök och slappnar av med ett glas rött. När jag står i liften i slalombacken med femåringen ståendes mot mitt vänstra ben. Eller just precis när jag lägger huvudet på kudden och slappnar av för att sova. Det är då den brukar komma. När jag slappnar av. När stressen viker undan och kroppen ger med sig för en stunds vila.

Det är mer än sex månader sen jag hade migrän sist. Det är därmed drygt sex månader sen jag också slappnade av sist. Verkligen slappnade av. Kan ni förstå? Sex månader! Jag som trodde det skulle ta flera år.

Synbortfallet är i mitt fall beräknat till 85%. Jag blir nästan helt blind. Mr Martin var snabb in i bilen och framme vid mitt jobb på mindre än 15 minuter. Ändå var han tvungen att tuta för att jag skulle se att det var han som närmade sig. Det är vidrigt när synen försvinner. Fullständigt vidrigt. Det slår gnistor för synfältet och långa glittrande lysmaskar skymmer hela mitt seende. Illamåendet smyger sig på. Det håller i sig i ca 30 minuter. 30 svåra minuter. 30 blinda minuter.

Sen kommer värken. Och vilken fruktansvärt plågsam värk det är. Jag tror nästan inte att jag ska överleva och minns faktiskt barnens förlossningar som mildare i styrka. Den värken hade ju ett syfte åtminstone. Det bästa syftet som finns i livet faktiskt. Men migränen den är bara vidrig. Onödig och vidrig. 48 timmar av onödig och plågsam värk. I dag är det något bättre. Håller jag mig upprätt och inte böjer mig ner går det bra. Upprätt, rak i ryggen och med värktabletter i kroppen. Dagen fungerar och blir ganska ljus ändå.

Vad detta då betyder? Det betyder att jag slappnar av. Jag mjuknar. För första gången på nästan sex månader slappnar jag av. Bevisligen.

Kanske var det här det enda positiva migränanfallet någonsin. Något av ett kvitto på att det går att slappna av liksom. Ett kvitto på att det går att slappna av trots att min syster är död.

Tänk så märkligt ändå.

/Mrs Martin, april 2014.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jag mjuknade till slut

  1. Ulla skriver:

    Skulle inte skriva mer i kväll, har du provat nässprayen zomig nasal? Har ingen egen erfarenhet, men genom vänner, kunder har jag fått med mig att den är jättebra, men du ska ha den med dig när du känner första symtom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.