Att välja livet

Livet. Det går som bekant vidare. Oavsett om man har en levande eller död syster så går det vidare. Livet. Ett tag stod tiden helt stilla. Absolut stilla. Ingenting gick varken framåt eller bakåt. Vi stod alla på paus. En total och chockartad paus. Hela livet stod på paus.

Fast ändå inte. Eller?

För vet ni. Barnen vill ha mat även fast deras moster är död. De vill ha kramar och de måste duscha och legot behöver byggas och slalomskidorna behöver åkas på. Även jag behöver äta även om det i början var svårt att förstå. Julen kom och julen gick (jag säger det nu så har jag sagt det högt: Jag tycker inte om julen längre) och snart är det dags för födelsedagar. Vi ska fylla år. Jag ska bli äldre och mina barn ska bli äldre. Mr Martin, alla våra vänner och familjer ska bli äldre. Vi alla ska bli äldre. För tiden går. Livet går vidare. Och jag kan välja att antingen hänga med frivilligt eller ofrivilligt. Så jag gör just det. Jag hänger med. Ibland frivilligt och ibland ofrivilligt. Just nu är det absolut mest frivilligt. För det är gott att leva. Roligt att leva. Att överleva är inte lika kul som att leva. Så jag lever.  Jag väljer att leva. Åtminstone försöka.

Igår åkte vi till IKEA. Äntligen är nedervåningen i så pass färdigt skick så att vi ser ljuset i tunneln. Vi ser faktiskt slutet! Det som återstår i flickornas rum är att sätta listerna på plats och skruva fast något eluttag. Detta beräknas bli färdigt nu i veckan så vi använde söndagen igår till att köpa möbler till flickornas rum. Och vilket inköp det blev! Många timmar på IKEA med fullt fokus på två barnrum som ska inredas. Jag är tacksam över att båda tjejerna ganska tydligt vet vad de vill ha. Sexåringen vill ha ett ”storbarnsrum” med lite tuffare stil. Svart, rött och vitt och en gammelrosa soffa som enda rosa detaljen. Rosa är fult om man frågar henne. Men soffan var tydligen fin ändå och mamman var lycklig eftersom gammelrosa (pelargonrosa) är en av hennes absoluta favoritfärger. Fyraåringen i sin tur vill ha allt rosa (eller gult men det är ont om gula möbler ska jag be att få tala om). Vi lyckades bromsa en del och höll oss till vita möbler för att sedan arbeta med rosa detaljer i mattan, gardiner och andra tyger. Sådant som går att byta ut med tiden. Förändra. Förnya. Jag tror att alla blev nöjda till slut.

Efter att ha gått runt och valt och skrivit upp artikelnummer och hyllnummer och facknummer gick vi mot informationen för att få alla möbler hemskickade. Även om det är försäkringsbolaget som får stå för notan så kändes hyrbil (vår egen bil har ingen dragkrok, ett strategiskt medvetet val när vi köpte den men som vi nu dock kraftigt har omvärderat) och hyrsläp som en nog så saftig utgift. Därför valde vi att få varorna hemskickade vilket både är billigare och enklare eftersom vi slipper lasta på och lasta av själva. Hemkört får det bli. Vid plockasjälvlagret (strax innan stängning, tänk att det alltid blir så när jag är med!) lugnade den trevliga säljaren två stressade föräldrar med informationen om att IKEA har den fantastiska regeln som säger att kunden får hämta ut varor så länge denna påbörjat sitt köp samt varuplock. Detta även efter att stängningstiden har passerat.

Hurra! jublade vi och påbörjade plocket ungefär 8 minuter innan stängning. På IKEA plockar man en del av de varor man ska ha på egen hand men killen som informerade oss tog på sig att plocka de riktigt stora möblerna. Sagt och gjort. Vi rusade runt mellan hyllorna och plockade möbler för glatta livet. Väl framme vid kassan blev vi hänvisade till utlämningen där man under uppsikt får packa sina varor klokt och organiserat på vagnar och sen köra dessa till disken för hemkörning.

Tjejen i den sistnämnda disken ser inte direkt överlycklig ut när vi, 20 minuter efter stängning, ber att få hämta ut två sängar, bäddmadrasser, byråer, två soffor, två hurtsar, en vägghylla med spegel, två skrivbord, två stolar, en hallmöbel, en stor spegel, flera förvaringsboxar, en stor klädhängare, en hög med lampor samt en gigantisk matta. Jag försöker muntra upp den något ansträngda stämningen med att visa min uppskattning genom att understryka att IKEA är en absolut fulländad affär eftersom de börjat sälja pelargonrosa kaffekoppar. Det är dock tämligen oklart om min uttryckta uppskattning muntrar upp den stackars tjejen eller ej. Själv är jag dock på ett alldeles strålande humör! Detta trots att jag tidigare under dagen, två minuter efter att jag lämnat barnen i leklandet, lyckades tappa bort Mr Martin när han i ett svagt ögonblick försökte sig på att ta egna shoppinginitiativ.

Inte mindre än fyrtio minuter efter stängning packar vi in två trötta barn och två minst lika trötta föräldrar samt en hel hög med pelargonrosa kaffekoppar i bilen och kör hemåt. Hela jag är trött. Och glad. Faktiskt riktigt glad. Medan Mr Martin rattar oss hemåt reflekterar jag över just det faktum att jag känner glädje. Riktig glädje. Glädje över att livet går framåt, renoveringen går framåt, våra barns rum beräknas bli klara i helgen (IKEAs varor kommer på onsdag) och efter några ytterligare besök på andra möbelaffärer är nog vår nedervåning färdiginredd. Bastun är utriven och ikväll ska vi välja tvättstugans klinker. Sen är vi färdiga. Färdiga. Klara. I mål.

10150717_10152300561207346_231504425_n

 

Måndag idag. Jag är lite trött eftersom det var svårt att somna igår. Jag var uppe i varv. Kunde inte landa. Nudlar och mögelost framför ett avsnitt av Homeland gjorde ingen större nytta men strax efter midnatt slog jag igen mina gröna. Dagen idag har varit bra. Jag har jobbat och nu i kväll tog jag ytterligare ett steg framåt i livet. Det var så tydligt. Redan i bilen på väg hem kom det. Steget. I form av ett sug. Det där suget som är så bekant men som lyst med sin frånvaro sen november i fjol.

Baksuget. 

Jag tycker mycket om att baka. Mest matbröd men också tårtor. Ibland kakor, om vi ska få gäster eller om barnen är särskilt fikasugna så är det roligt att baka kakor. Men just matbröd är nästan som en slags passion, om än inte i närheten av min passion för pelargoner. Sen min syster slutade leva har dock suget efter att baka inte funnits. Det har inte existerat alls. Jag har inte ens haft en tanke på att baka. Men idag kom det. Idag kom suget. Och jag njuter medan jag plockar ihop olika mjölsorter, filer och kryddor inne på Ica. Mr Martin njuter också och önskar det där grova brödet som jag bakade mycket innan livet rasade. Och så får det bli. I kväll ska det bakas matbröd. När barnen har somnat ska jag baka matbröd. Jag ska dricka te och spela covers och köra assistenten (den man bakar med alltså, inte Mr Martin) på högsta effekt.

Det gäller att återerövra livet. Ta sig rätten att leva. För jag har just det. Jag har rätt att leva. Jag har rätt att sörja och jag har rätt att pausa. Jag har rätt att krascha. Men jag har också rätt att leva.

Livet. Det där livet som fortsätter vare sig man vill eller inte. Jag har dock rätt att vilja. Jag har rätt att leva!

Så är det.

/Mrs Martin, sista mars 2014.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att välja livet

  1. Gudrun Häll skriver:

    Fint skrivet som vanligt! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.