Knockad av kocken

Sista natten i Thailand. Vi är färdigpackade och barnen sover. En av mina favoriter till kvällsfika har varit hotellets fantastiska grekiska sallad så givetvis avslutar vi semestern med att beställa två sådana via roomservice. Svaret blir ”Yes maaaam, we will come with it to your room, thank yoooou”!

Jag drar en lång och artig tackharang och hoppar sedan in i duschen. Efter 20 minuters tvagning har salladen dock fortfarande inte kommit.

”Herregud” surar jag till stackars Mr Martin. ”Hur länge tar det att hacka en liten sallad egentligen”?! Mr Martin har inte svaret på den frågan men två minuter senare ringer telefonen på vårt rum.

”I’m sorry maaaam, we have no cheese”.

Va? Ingen fetaost? Nähä. Okej. ”One moment, I have to think” svarar jag och tänker fort som fan medan jag bläddrar i menyn. Vi bestämmer oss för varsin smörgås istället. Thailändaren i andra änden av tråden frågar om vi vill ha pommes frites till men jag vill inte det. Jag vill fortfarande ha sallad och kommer då på den briljanta idéen:

”We take a sandwich with greek salad but no cheese”.

Nu blir det tyst i luren. Sen repar Thailändaren sig och svarar:

”But maaaaam, we have no cheeeese”.

”I know, but I want the salad so it’s okey without cheese”.

Och nu blir det tyst. Länge. Varav rösten i andra änden sen till slut säger:

”We have no salad, sorry maaaam”.

Jag svarar inte utan letar i mitt huvud efter en förklaring på vad rösten egentligen menar. Ingen sallad? Var det inte osten som saknades nyss? Förvirringen märks nog genom luren för rösten fyller i med följande:

”I’m sorry maaaam. We have a new chef and he can’t make salad”.

En kock som inte kan göra en sallad? Jag finner mig inte utan ställer den enda vettiga frågan som finns att ställa men dock på svenska:

”Va”?!

Den vansinnigt trevliga Thailändaren verkar dock uppfatta budskapet och svarar ödmjukt: ”I’m sorry maaaam but he can’t make a salad. I’m sorry mam”.

Jag blinkar tre gånger. Har de anställt en kock på ett fyrstjärnigt hotell som inte kan hacka sallad? Den intervjun hade jag gärna suttit med på.

Jag svarar att pommes blir bra och beställer därmed två smörgåsar med pommes. Till kvällsfika. Och mina shorts som redan krympt nog mycket i värmen!

Sen lägger jag på och längtar hem.

/Mrs Martin, mars 2014.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.