E.H

Jag känner inte dig. Du känner inte mig. Vi har faktiskt aldrig träffats. Ändå har du funnits i mina tankar under hela dagen idag. Jag har tänkt på den stund ni under dagen har tagit er igenom. Upplevt och genomgått. Tillsammans har ni stått inför ett avsked. För det är ett slags avsked ändå, även om man inom sig kanske är övertygad om att man en dag ska ses igen. Det är ett avsked för stunden. För mig är det i alla fall så.

Begravningar är tunga men samtidigt tycker jag att de är läkande. Det är ett steg på vägen. Den där vidriga vägen som man tvingas att vandra. Ett avstamp in i framtiden. På gott och på ont.

Din upplevelse av dagens begravning skiljer sig kanske åt från min upplevelse av min systers begravning. Jag vill bara säga att du inte är ensam. Jag vet hur du har det. Du vet hur jag har det. Vi båda kommer att klara det här.

All we  can do is keep breathing.

/Mrs Martin, sista januari 2014.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till E.H

  1. EH skriver:

    Vi kommer att klara det, men vägen är så lång, terrängen är så svår,men vi kommer klara det. Det är skönt att inte vara ensam, för ensam klarar man det inte. Dina ord och tankar stärker, tack för att du tänker på mig. Jag tänker på dig också.
    Kramar i massor

  2. Tack för orden och tanken.
    Det går aldrig att jämföra en sorg med en annan, men jag beklagar din enorma förlust.

    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.