I morgon är en annan dag

Äntligen är den över. Julen. Den där högtiden som tidigare var den bästa men som nu känns som den absolut sämsta. Den värsta. Så mörk. Så tung. Så svår.

Full av minnen är den. Familjeminnen. Alla. Tillsammans. Med alldeles för mycket mat, för dyra klappar, för många förväntningar. Mycket kärlek – massa kärlek! Skratt och skoj och uppesittarkvällar. Långfilmer under filtar, i myskläder, sköna tofflor, stora skålar med gott. Snöyra och hysteri. En organisation som rymmer många. Som rymmer alla.

Vi är fortfarande många. Och årets jul var också en organisation i sig. Men det har varit ytterst tydligt att vi var en färre i år. En färre. En mindre. En som saknades. Som saknas.

Tänk att en enda bland så många kan göra hela skillnaden. 

Julafton var svart. Absolut nattsvart. Jag skäms.  I egenskap av min egen roll som mamma så skäms jag. För som mamma borde jag vara lycklig, vara glad, baka julgodis och koka knäck. Klä en julgran, göra snölyktor, sätta vackra etiketter och skriva roliga rim på alla paket.  Jag som mamma borde återskapa mina barndomsjular till mina barn. För mina barn. Åt mina barn.

Men jag kunde inte det. I år kunde jag inte det. Jag förmådde mig inte. Det gick inte. Tack gode gud för Mr Martin!

Vi gjorde som vi brukade om än det var i ett gråsvart dis. Tittade på Kalle (nåväl, vi satt tysta framför Tv:n med öppna ögon och det får duga för i år), hade Tomte (som barnen uppskattade förstås!) och åt alldeles för mycket mat även om vi valt bort stora delar av julbordet pga orkeslösa förberedelser. Vi satt uppe och pratade. Skojade. Skrattade. Jo, vi skrattade. Jag skrattade! Åt min bror som har så galet rolig humor så jag nästan kissar på mig när han väl drar igång.

Julafton var inte en ren och skär katastrof. Ingen av oss låg på golvet och grät. Men den var verkligen raka motsatsen till bra. Till lätt. Till glad. Jag är helt säker på att jag talar för oss alla när jag säger att det var vårt livs sämsta julafton. Någonsin. Men det visste vi ju om redan i förväg förstås.

Juldagen igår. Rask promenad till badhuset och sen en dryg timme i det varma vattnet. Nytt rekord i blå röret. Barnen njöt och plaskade runt. Jag njöt och plaskade runt. Hem till mamma och pappa. Äta rester. Titta på en film. Det blev en lugn juldag.

Idag är det annandagen. Den är snart över. Jag och Mr Martin har påbörjat ”det stora shoppandet” eftersom vi inte längre äger allt det vi faktiskt behöver. Skaljackor stod högst upp på listan. Våra förstördes av avloppsvattnet och eftersom vi hoppas på slalompremär till helgen så behöver vi jackor. Vi letade och fann. Dessutom hittade vi skridskor till fyraåringen. Och lite annat. Jag vet att man överlever utan både slalom och skridskor. För vår del räcker det dock inte med att överleva. Vi vill leva också!

Julen. Äntligen är den slut! Jag drar både en och två av lättnadens suckar. Endast 25 minuter återstår, sen är den slut. Annandagen och julen med den. Den där högtiden som tidigare var årets bästa men som i år blev den absolut sämsta. Mitt livs sämsta. Mitt livs absolut sämsta. Julen.

Min vän C skriver då och då till mig. Vi pratar om våra syskon som inte längre lever men också om livet som fortsätter för oss andra. Ofta påminner hon mig om morgondagen, den som ännu inte anlänt men som ligger precis runt hörnet. Den som jag kan ana bortom den kommande sömnens vila, på andra sidan natten väntar den. C har rätt. Hon har så rätt. Det kommer nya dagar och vi börjar alltid med morgondagen.

Idag är det annandagen. I morgon är en annan dag.

/Mrs Martin, 26:e december 2013.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till I morgon är en annan dag

  1. hon låter klok den där C. och ja man överlever utan en massa saker men man överlever inte utan att leva. kram

    • Mrs Martin skriver:

      Ja, hon är klok. Och det är du med. För det är helt sant att man inte överlever utan att leva. Stor kram!

  2. Ulla skriver:

    Godnatt, kommer en ny dag i morgon hoppas den blir bra för er alla, julen är slut så himla skönt, allt ”pynt” borta, har inte mycket, gillar inte julen, sorterade bort massor förra hösten, lämnade det o två fulla billass med kläder, leksaker, skridskor mm, till flyktingarna. Sovgott!

    • Mrs Martin skriver:

      Jag tycker inte heller om julen. Inte längre. Vi hann inte pynta så mycket hemma så vi har ytterst lite att städa bort. Stora kramar! Vi längtar efter att kunna använda badkaret och alla fina leksaker och skummet vi fick av dig.

  3. Pingback: Så blev mitt första år av sorg | MrsMartin.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.